raketost

Hon är i koma nu, och jag är rädd att hon aldrig kommer vakna upp. Vad man än gör - hur många gånger man än defibrillerar - ligger hon bara där, med stängda ögon och tystare än jag någonsin sett henne. Hon är i koma nu, och jag skäms faktiskt över att jag så sent som igår kväll svor över hennes brister. Som om vi inte alla har dem. Jag skäms, för läkarna säger att även om hon vaknar upp finns det en risk att hon inte kommer komma ihåg nåt. Att hon kommer vakna upp och vara någon helt annan. Och jag, jag fick aldrig säga farväl till den jag älskade. Jag svor över henne istället. Hon är i koma nu, och jag önskar att det fanns någon knapp att trycka på som kunde återställa allt, allt till vad det borde vara.




Ja, ni kanske tycker att jag är melodramatisk nu, men det är faktiskt sant - att min dator har gått sönder är det värsta som någonsin har hänt någon i hela världshistorien.