raketost

De visar en Bondfilm på tv just nu. En helikopter jagar Bond och hans brud nånstans i Kina. Helikoptern börjar skjuta på dem. Bond och bruden åker motorcykel rakt in i en myllrande folkmassa. Bond drar lite extra på gasen, helikoptern matar med kulsprutan lite extra. Hejdå folkmassan.

Hon är i koma nu, och jag är rädd att hon aldrig kommer vakna upp. Vad man än gör - hur många gånger man än defibrillerar - ligger hon bara där, med stängda ögon och tystare än jag någonsin sett henne. Hon är i koma nu, och jag skäms faktiskt över att jag så sent som igår kväll svor över hennes brister. Som om vi inte alla har dem. Jag skäms, för läkarna säger att även om hon vaknar upp finns det en risk att hon inte kommer komma ihåg nåt. Att hon kommer vakna upp och vara någon helt annan. Och jag, jag fick aldrig säga farväl till den jag älskade. Jag svor över henne istället. Hon är i koma nu, och jag önskar att det fanns någon knapp att trycka på som kunde återställa allt, allt till vad det borde vara.




Ja, ni kanske tycker att jag är melodramatisk nu, men det är faktiskt sant - att min dator har gått sönder är det värsta som någonsin har hänt någon i hela världshistorien.

Dagens nedladdning: Heroes  (SPOILERS t.o.m. säsong 2, avsnitt 2)



Jag har nu utsett Heroes till mitt officiella Lost-surrogat, en hora att värma mig de långa, kalla månaderna till februari 2008. Och visst är Heroes ett bra program, spännande och roligt, men det är inte så himlastormande orgasmiskt bra som alla vill ha det till.

Det största problemet med Heroes är att manusförfattarna ibland kan vara jävligt lata. Hittills i säsong två har de skickat Hiro på en tidsresa som alla vet hur den kommer sluta, gett Peter minnesförlust (...like the sands in an hour glass...) och låtit Claire börja om på ruta ett så att man kan återanvända gamla manus.

Än så länge är den stora behållningen med säsong två avsaknaden av Niki. Fy fan vad jag avskyr henne. Karaktären är tråkig och skådespelerskan är tråkig, men om jag gissar rätt så kommer hon dyka upp snart ändå för att Ali Larter är snygg, och när man har snygga skådisar behöver man inte anstränga sig med bra manus. Eller?

Ett annat tecken på manusförfattarnas lathet är att Heroes läcker som ett såll när det kommer till hemligheter. I vad som ibland verkar vara ett medvetet försök att distansera sig från Lost avslöjas alla hemligheter nästan direkt. Case in point: när Sylar introducerades i säsong ett visste vi knappt vem han var innan han 1) blivit tillfångatagen och probad, och 2) fått hela sin backstory avslöjad. Lite kan man väl ändå suga på karamellen?

Nåja. Nu har jag snart laddat ner avsnitt tre av säsong två. Vilket avsnitt är ni stackars teveslavar på? Säsong ett, avsnitt elva? Hihihi.

Om jag fick bestämma skulle det här vara Sveriges nationalsång.