raketost

När en främling lägger till dig på MSN blir man alltid lite skakis. Man vill ju gärna veta vem denna person är, och varför han eventuellt vill ha internetbaserade konversationer med just mig. Så man slänger sig huvudstupa ut på Google, Eniro, Facebook i ett desperat försök att hitta mening i vad som har hänt. Då visar det sig att främlingen som lagt till dig på MSN inte alls är en främling - inte i ordets egentliga bemärkelse i alla fall - utan någon från ditt förflutna. Någon som du knappt kommer ihåg. Någon som aldrig kommer säga ett ord till dig igen, och inte heller du till honom. För varandra är ni bara kontakter -- troféer, en punkt i en lista över alla fantastiskt intressanta människor ni känner.

En tyst överenskommelse. Skriv inte till mig så skriver inte jag till dig. Klia inte min rygg så kliar jag inte din.

Jag har faktiskt hela sextio kontakter på MSN.